måndag 28 april 2014

Hysteroskopi och överkörning med kula?

Nu så tog jag mig tid att skriva igen och berätta lite mer om endometriosen och hur livet ser ut just nu. Träffade på två väldigt gamla bekanta i helgen och jag måste säga jag är fascinerad över deras omtanke. "Men din sjukdom är ju inte du, du är bara du och du är underbar som du är". Att höra dessa ord från människor jag inte trodde brydde sig, värmde mitt hjärta och den omtanke jag fick. Fick mig att inse att jag har verkligen levt i en lögn med mitt ex, om hur dåligt han fick mig att må och känna mig. Jag var inte vatten värd för jag behövde vara hemma eller när jag inte ens kom utanför lägenheten. "Jag var ju sååå tråkig, som inte "ville" göra saker". Ju mer jag har lärt och leva själv, desto mer tycker jag om mig själv och ser att många andra har också alltid gjort det, utan att jag har vetat det, då mitt ex fick mig att känna mig så "tråkig/värdelös".
Så efter en trevlig helg då jag faktiskt tog mig i väg med kollegorna till Åland för att tacka av en kär vän/kollega som valde och sluta pga hur företaget betett sig illa. Själv är jag i samma punkt men måste ha annat arbete för att kunna överleva ekonomiskt. 
Idag ska jag träffa min endometrios läkare om ett par timmar, för och diskutera fortsatt behandling. Jag har inte fått operations tid än men fick veta i fredags att jag står högst upp på listan nu, så jag hoppas det blir inom snar framtid. 
De ska alltså gå in och kolla hur insidan på livmodern ser ut efter perforeringen av livmodern, då den misslyckade spiralinsättningen var. Nu kommer jag inte ihåg om jag skrev om det och hur mycket jag skrev men det som hände var att jag hade precis blivit insatt på enanton depot sprutor igen och då jag inte tål hormoner så ville man testa ge slemhinnan hormoner som skydd genom en hormonspiral.
Jag var så positivt inställd den dagen jag skulle sövas men min verklighet vändes upp och ner när jag vaknade upp efter narkosen av hemsk smärta. Mitt blodtryck sjönk (det senaste jag såg va 52/30) dom satte på dropp, syrgas, tippa sängen osv innan jag återhämtade mig efter några timmar. Jag förstod aldrig vad det var som hände egentligen och har fått be läkarna ta detta på telefon och kollat min journal. Det som hände var att: Jag vet inte om de missade att min livmoder är bakåtlutad eller vad felet är, men en mätsticka som man använder till att mäta upp var spiralen ska sitta, ska nå max 10 cm inuti livmodern. Alltså det ska ta stopp efter max 10 cm upp i livmodertaket och det hade inte gjort det på mig. Stickan hade bottnat först efter 19 cm, så ja jag är så klart orolig för skadorna. 
Det är detta dom ska in och kolla nu var stickan åkte ur och hur den kunde åka ut så lätt, då livmoderväggen ska ge ett visst motstånd. Så beroende på hur det ser ut och skadorna, är tanken att försöka sätta in en ny spiral för min behandling. 
Att träffa läkaren idag var tanken att redan ha fått spiralen men då jag har en svårbehandlad endometrios så behövs läkarkontakten. Så tanken är att diskutera hur det ser ut framöver och jag tror det blir en undersökning också. Så lite nervös är jag men det går nog bra idag, då det är mest rutinkontroll kan man säga och så är min läkare så underbar och väldigt kunnig!

Angående överkörning med kula så ska jag nämna lite snabbt att det var en notis jag såg urologen hade skrivit i min journal, då jag börjar aktualiseras för botox pga mina besvär med blåsan. Jag tror det är det dom menar med rulla över med kulan. Men urologen ville väl göra någon annan undersökning med under narkos, för och se om jag blöder från blåsan. Jag vet inte så mycket mer än så, men får se om jag får någon kallelse eller om min läkare känner till det. Det är i alla fall ett helvete och leva med en elak blåsa som kör igång sina smärtattacker men peppar peppar har jag klarat mig en månad nu i a f.
 
Så nu är helgen över och jag inväntar mina tarmar att börja röra sig lite så jag kan få komma iväg till akkis men en dusch innan blir det så klart.
Sen ska jag väl orka jobba kväll som vanligt också, så en del saker får gå på rutin.

Ha en bra måndag!

lördag 19 april 2014

Magsjuka Endometrios och Ibs = Dropp

Jo men hej och hå, där åkte jag på magsjukan de flesta hade haft kring mig. Som jag ville undvika och hade nästan glömt bort hur i otroligt dåligt skick jag kan bli. Det var måndag morgon och jag hade sovit över hos en vän och skulle egentligen åka till jobbet på em men kände mig konstig när jag vaknade. Sa detta till min vän att min mage är orolig och redan innan så vet hon att jag behöver lugn och ro på morgonen förövrigt också. Hon kokade kaffe och jag gick ut på trappan rökare som jag är så skulle jag ta en morgon cigarett men det gick inte ens att röka. Illamåendet var ett faktum och sen kom kräkningarna och kaskad vattnet från tarmarna. Åh herre jessus så dålig jag blev och min vän var snäll nog att köra hem mig och min bil alla de 12 milen medan jag låg i bilen med en hink. Tog 2 loperamid (ska man absolut inte göra vid magsjuka, då bakterierna stannar kvar längre) men hade inget val för att kunna ta mig hem. Jag kunde inte bo kvar hos min vän för deras familj bor nästan mindre än min etta så jag hade inte kunnat haft eget rum.
Kom hem väldigt snabbt och låg och kräktes fram till 23 tiden men magen den ville inte alls vara med. Försökte dricka lite vart eftersom och på onsdagen börja jag med banan och smörgåsrån men nej det gick inte och behålla något. Slutade kissa nästan helt och fick svårt med andningen till slut efter min intorkning.
Efter mycket strulande med sjukvården (Aja baja infektionsmottagningen på akkis, sköterskan som svara, inte trevlig!) 1177 var jätte gulliga och faktiskt Tierps akut som för övrigt hade velat skicka mig just till akkis men dom vätskade upp mig och gulliga Moa som tog hand om mig, var super trevlig! Nu har jag börjat med min vanliga konsumtion av loperamid och magen har varit något stabil ett dygn, så vi får se hur det går nu men äter jätte lite och dricker bättre istället. Köpt hem massor med soppa och risifrutti bla, sockerdricka osv. 
Nä att ha skadade tarmar av sammanväxningar och ibs med magsjuka, kan vara farligt så se till att du inte blir uttorkad och undernärd. Mitt förra inlägg om magsjuka och ibs skrev jag något om feber de första åren med magproblemen och guess what! Det är ju endometrios som är en kronisk inflammation i kroppen och när endon är "retad" så kan man få feber! Så det var inte Ibs utan endometrios som gav febern. 
Jag har så otroligt gulliga kollegor (en liten klunga) som verkligen ställer upp då min ork tryter och de ska ha en eloge! Jag har fått sova hemma och vila, ätit och ta medicin medan kollegan kör min förmiddag istället för jag skulle ha orkat jobba 14 i sträck. 
Nu ska jag ta duscha så ska jag försöka och komma ihåg och skriva om alla planerade ingrepp med endon och hur det ser ut framöver.

Glad påsk!

torsdag 20 mars 2014

Gårdagen med Ketalar

Jag får väl passa på och skriva så här dagen efter så jag inte glömmer att skriva om just Ketalar.
Hade fått kallelse till akademiska sjukhuset, till smärtmottagningen och på kallelsen stod det att jag skulle vara fastande 4 timmar innan behandlingen, ev mediciner kan tas med lite vatten, bilkörning är ej tillåtet de närmaste 24 timmarna och om jag hade tecken på luftvägsinfektion/förkyld skulle jag höra av mig till mottagningen. 
När jag kom till mottagningen kom en trevlig sjuksköterska och ropade upp mig, samma tjej som hade ringt om tiden. Hon skulle sitta inne hos mig under hela tiden behandlingen pågick.
Jag fick komma in i ett rum med en säng och bredvid den var en monitor och en apparat till ketalaret. Hon kopplade upp mig mot EKG, som kollade både hjärtat och antal ggr jag andades per minut. Saturationsmätare på fingret, blodtrycksmanschett på ena armen och en infart på den andra armen. Ketalar droppet (var som en stor spruta som satt fast i den här maskinen jag ej kan namnet på). Den koppla hon på en tunn slang som gick till min infart. Ketalar ges vid narkos men vid mycket högre dos och kortare tid. Antal enheter räknas efter ens kroppsvikt, så jag fick börja med 6 enheter som ökades på varje 10 minut. Varje 10 minut kollades blodtrycket och hon läste av mina värden. Som max fick jag 18 enheter, så det var räknat till mina 65kg. Första halvtimmen kände jag väl inget direkt och smärtläkaren var in ett tag och frågade om jag såg gröna gubbar? Nej sa jag, hon sa vad bra och skrattade...Jag sa dom är nämligen blå haha...Alltså man kan i ytterst få fall börja hallucinera men nej jag såg inga gubbar, bara mitt dåliga sätt att skämta på.
 Sa till sköterskan att "stackars dig och behöva sitta instängd med mig i flera timmar" Hon trodde nog det skulle gå bra, om inte annat fick hon skratta åt mig hihihi. 
Helt otroligt nog så när jag mår bättre kan jag hålla mig från att kissa på nästan en hel dag, men av någon anledning blev jag super kissnödig, inte bara en utan 2 ggr så hon fick vandra iväg med mig. Att gå var som att mina ben ville lyftas upp och jag ville nästan kliva i trappor Hahaha det var jätte skumt.
 Vart efter dosen ökades på blev jag tröttare och lullig. Reaktionsförmågan sänktes och det var nästan konstigt när jag försökte förklara något, som om man vore jätte seg. Jag somnade nog till några ggr på slutet och efter behandlingen var klar fick jag ligga vila i nästan 2 timmar. Så droppet kördes från kl.09.30 till kl.12.00. Läkaren var in och kollade till mig och fråga hur jag kände mig, trött och lite lullig men annars bra! Smärtan gick nog ner från ca VAS 5 från början till VAS 4, vilket är jätte bra. 
 En av mina bästa vänner kom direkt efter jobbet och satt med mig nästan en timme tills jag vågade röra på mig kl.14 och dom beställde sjukresetaxi åt mig till kl.14.45 så jag och min gumma hann äta en smörgås och ett glas cola, vilket var jätte gott. Min vän hade tagit med en toscabulle åt mig också, som jag hade längtat så den gick i på kvällen när jag kom hem.
Sjukresan tog tid då vi fick åka genom Almunge då taxicentralen i Uppsala hade planerat resorna lite tokigt men jag kom hem i alla fall. Jätte trevlig chaffis som såg jag var helt borta men han prata med mig och såg till att jag kom hem :)
Väl hemma värmde jag på middag (falafel, ris, kall sås och gurksallad med fetaost, kryddor och rödlök) Mmm så gott! Åt min bulle sen på kvällen och låg bara i soffan. Somnade till och från men låg som i ett skönt läge hela kvällen.
Inatt har jag sovit skapligt och jag har sovit i min säng! Gick upp kl.5 en gång, åt lite godis (dumma mig) var ut en sväng och gick i säng igen och sov tills kl.10.30 när min vän ringde och väckte mig. Gick i säng någon gång efter 23 om jag minns rätt.
Vaknat upp rätt skönt, har inte speciellt ont och hör och häpna: Min tarm har inte börjat bråka med mig än trots att jag hade problem med den igår innan jag skulle iväg! Får se nu då, då jag dricker lite kaffe och lär gå duscha snart innan kvällsjobb. Bilkörningsförbudet upphörde för snart en timme sen, så jag känner mig klar i skallen på det viset. Men det har snöat som fan här usch usch!

Så det var det jag kunde berätta om Ketalar och jag frågade sköterskan på vilket sätt den hjälper men hon sa att hon ärligt inte kunde förklara riktigt då det är komplicerat men att vätskan ska gå till vissa specifika smärtreceptorer i nervsystemet och blockera dom på nåt sätt och att om man har effekt av behandlingen så kan effekten sitta i ca 6 veckor. Hon kommer ringa mig om 2 veckor för att höra hur det går och jag antar om jag har effekt av den och inget konstigt har hänt hittills så får jag en ny tid om 6 veckor som hon sa. Så varje 6,te vecka kan man få en ny behandling, men under hur lång tid, vet jag inte.
Hittills är jag nöjd med hur det har gått, hoppas livmodern läker efter perforeringen och jag kan få en ny spiral snart och att jag kan påbörja mitt nya liv!

onsdag 19 mars 2014

Ketalar dropp

Då är dagen här då jag ska få börja min första behandling med Ketalar, som kommer ges i dropp form. Är väl något stressad med att hinna duscha innan skjuten kommer och att leva med tarmar som är helt skadade så lever magen sitt. Jag har egentligen ingen aning om vad ketalar dropp är mer än att det används vid narkos men att jag ska inte sövas, utan vätskan ska ges i dropp form under några timmar för att försöka bli smärtfri. Om det fungerar så ska man visst få göra om detta några gånger. Så jag får väl berätta om det sen, när jag har varit på sjukan. 
 Googlade men hittade ingen direkt info och har bara min kallelse där det står att jag ska vara fastande minst 4 timmar innan behandlingen. Ska väl vara uppkopplad mot EKG? tror jag, blodtryck, saturation osv ska kontrolleras. 
Ska infinna mig på akkis till kl.9.00 och får tidigast komma hem efter lunch någon gång och får inte köra bil hem. Kommer ha en sköterska sitta hos mig hela tiden och hon lät jätte trevlig när hon ringde som sa hon kommer sitta hos mig.
Nej jag har inte ens koll på kläder vad jag ska ta på mig mer än att jag darrar typ i hela kroppen. Kanske är det rädslan sen förra besöket då allt gick snett som sitter i....Vi får se om jag kan skriva under tiden man ligger där eller om jag får återkomma.
  Hur som lär jag sätta fart nu, så jag kommer iväg och ta mina mediciner.
......................................Återkommer

onsdag 5 mars 2014

Tredje månaden in på året, kan det vända snart?

Mars månad är här redan, jag vet nog inte ens själv snart vad som har hänt hittills. Årets början har inneburit en hel del tid på sjukhus, mer än jag har klarat av egentligen. Blivit behandlad som en trasdocka och när man försökt se till att vården blir bättre, inte bara för mig själv utan för många andra med endometrios så möts man av så negativt motstånd, trots att tanken inte var att "hänga" ut någon utan att visa "här finns det några som kommer hjälpa oss". Svensk sjukvård drivs av flera paragrafer, men det märks att man glömmer bort vad det står i den och hur det är att vara medmänniska. Tur att alla inte är likadana, annars skulle man inte orka. 
 Den nya licensmedicinen gav mig värre biverkningar än någonsin och jag önskar inte ens mina fiender (om det finns såna?) att ens uppleva hälften av mitt mående som jag fick genomlida. Att ligga som ett kolli i över ett dygn, för du mår så jävla dåligt och du fryser och svettas vartannat men kan varken klä av eller på dig och vara utkastad från sjukhuset! En vecka tog det innan jag fick tvinga mig själv och börja resa mig från soffan, så den medicinen fick sättas ut. In med enanton på nytt med förhoppning om att urinröret har läkt och med en spiralinsättning hägrande under narkos på fredag. Har redan panik över det hela. Jobbar eftermiddagar i flera dagar i rad nu, så dagarna står planerade tills helgen. Hoppas bara på inte få för ont, så jag slipper åka in.
 Annars då? Hmm, fått kontakt med en gammal klasskamrat sedan högstadiet, det har väl varit några roliga dagar med sms. Svårt att föreställa sig personen i samma ålder då vi var 15 sist vi sågs. Men det ska väl bli roligt och ses nån dag och prata lite. 
 Varit mycket med min bästa väninna på små äventyr och vi har även bestämt att åka utomlands i höst men bara en sista minuten. 
Blev väl rätt chockad när en person som sårade mig djupt över ett år sen, hörde av sig. Men att få en förlåtelse och en ursäkt, får det att kännas bättre. Frågan är bara, varför hörde du av dig med småprat när jag fick själv säga, det känns konstigt och skriva med någon som sårat en så och då kom ursäkten men sen inget mer? Men, det kanske räckte att få ur sig det?!
Något var det väl som fick mig och börja tänka mer på det djupa planet och även om jag har haft ett bra halvår annars med mycket skratt, så kanske längtar man mer efter tryggheten och ha någon att komma hem till. Känslomässigt är det inte lätt att släppa in någon ny, då det är väldigt lätt att bränna någon utan att bry sig i konsekvenserna. Känner bara att det är inte bara upp till mig och visa "att man är viktig för någon" oavsett hur mycket man tycker om personen. Har aldrig jagat och tänker inte jaga någons skugga, jag är den jag är och jag står för min åsikt men att säga saker och inte hålla dom eller ändra "spelets regler" varefter det passar, det kan man göra på annat håll. Det jag försöker säga är väl att jag är trött på att bara ge och ge till folk, bara för att jag är snäll.
Tur det finns folk som ställer upp när det behövs och skönt ha taxin bokad till sjukan nu och en som skjutsar mig hem. Två pass till sen är det dags och sova en stund igen, brrrr :( 
Ska ta ringa pappa på vägen till jobbet tror jag, har ju velat träffa honom med men formen och jobbet har tagit sitt. Får väl se hur jag mår efter ingreppet om jag orkar mig ner till honom.
Bilen strula häromdagen och så hade jag fått lapp på rutan med om felparkering, trots alla andra får stå på samma ställe? Snacka om riktat personligen mot mig men bolaget har fått hört sitt och nu väntar jag på svar och har till och med pratat med myndigheter och fotat dom andra bilarna. Jag tar inte hur mycket skit som helst, för jag har inte gjort något fel. 
Nej jag måste nog gå duscha nu och göra mig klar för jobbet, ska bli kul och jobba med en vikarie som är hos oss sällan. Så får jag träffa min väninna/kollega också en liten stund.

Så 2014 har inte varit så snällt mot mig hittills men vad hade jag och förvänta mig? Peppar peppar har jag haft 2-3 någorlunda hanterbara smärtveckor....får väl se då.

torsdag 2 januari 2014

Nytt år, nya möjligheter

År 2014 kom med stormsteg, knappt så man hann reagera sista dagarna förra året även om jag gick med förväntan tills nyårsafton. Nyåret fick bestå av middag med några vänner med han jag träffar och sen hem till killen för lite mys framför tv´n och kolla på raketer vid 12 slaget. Helt perfekt enligt min smak och det behöver inte vara flådigare än så.
Haft däremot problem med humöret pga p-piller och mina tankar då jag slutade med enantonet pga att det hade haft sönder mitt urinrör och jag fick såna hemska smärtattacker. Medicinen mot urinvägarna har fungerat rätt väl med två mindre attacker förra helgen och som tur var jag ledig från jobbet då. Fick ta sluta med cerazette idag då jag var helt lost så att säga i mina tankar och började känna igen symtomen till varför jag inte tål hormoner. Man blir helt knäpp helt enkelt. 
 Som tur hade jag fått sms från Apoteket på akademiska att min medicin på licens har ÄNTLIGEN kommit så den får jag ta åka hämta ut imorgon innan jobbet. Mina tarmar hade slagit ut sig helt och redan inatt vakna jag av värk flera gånger. Jag var helt slut igår och orkade knappt ta mig hem men jag tog mig i kragen och tänkte jag svänger förbi vännerna vi var hos på nyår en snabbis och passar på smaka min kaka vi inte orkade äta, för att få lite energi av sockret men inte ens det hjälpte. Låg och sov hela kvällen fram till 21 tiden, ringde då en vän och prata en stund. Trodde det var abstinens för jag inte hade haft på norspan plåstret på över ett dygn och så hade jag så ont i kroppen. 
 Idag är jag piggare även om morgonen inte var så rolig men till slut orkade jag in i duschen och har varit ner för och handla. Nytt plåster på och så har jag stoppat middagen i ugnen. Sitter och tänker lite allmänt om hur det är att börja känna varandra bättre och när man vågar berätta pinsamma saker som min tarm tex. Ni som följer har säkert läst en hel del om planering och ens tokigheter kring hur nervsystemet kan reagera när man får olika känslor. Gjorde i alla fall ett ärligt försök till att berätta om mina begränsningar, då jag kände det var dags. Sen att jag håller på och få hjärtsnurr är ju en annan sak. 
 Imorgon är det då tänkt att jag ska börja jobba igen efter min korta semester och det känns väl både och. Jag trivs ju och så men är väl inte riktigt i kanon form än och så är jag lite rädd för hur den nya medicinen ska fungera. Finns ju inte direkt så många möjligheter kvar för mig så att säga så det här MÅSTE nästan fungera. Hade jag kommit ihåg namnet på medicinen så hade jag så klart skrivit det men jag får ta återkomma i ämnet. Vet bara att den används vid aborter i lägre styrka så att säga.
 Nu ska jag ta springa bort till ugnen och kolla om mitt käk är färdigt och förhoppningsvis få njuta av den.

Önskar alla läsare en god fortsättning och så får vi hoppas på ett riktigt gott år 2014!

söndag 22 december 2013

God jul

God jul till alla mina läsare!

Ber om ursäkt att bloggen inte har fått värst många inlägg i år men det har haft sina anledningar. Hade så klart önskat att jag hade drivit vidare med mitt bloggande trots motgångar men hey jag är bara mänsklig.

Så vad har hänt under året förutom att jag har lärt mig att leva själv, vilket jag trivs otroligt bra med och det trodde jag aldrig när "hela mitt liv" rasade förra året kring jul. Det visade sig bara vara rätt att bryta sig loss från 13 år i helvetet med en ynkrygg som visade sig vara ett riktigt ärkesvin. Kanske gav man sig ut på okänt vatten med dejtande lite för tidigt och vissa saker har satt sina spår. Det är när man minst anar och inte har en tanke på män som HAN dyker upp, som har varit en stor del i mitt liv sedan slutet på sommaren. Bor idiotiskt nog i en liten byhåla nu och så klart har snacket börjat gå men kul att det roar några fler än bara oss två ;) Tänker av den enkla anledningen inte ge några fler smaskiga detaljer mer än att det finns andra sätt att stava till lycklig.

Endometriosen har inneburit flera resor till Akademiska sjukhuset i år, många fler än vanligt. Allt har grundat sig i förra året när jag gick obehandlad och ingen medicin eller operation har hjälpt. Under sensommaren eskalerade attackerna från urinvägarna som innebar mycket blod kissande och hemska trängningar som gjorde att jag fick gå som ringaren i notredame (kutryggad). Det har varit/är (peppar peppar jag kommer till det...) riktigt jobbigt att inte kunna sitta, stå eller ens ligga utan får stå framåtlutad över en bänk och sen pillat i mig starka tabletter medan tårarna har rullat. I slutet på november när mina blödningar eskalerade tillsammans med trängningarna, slutade en onsdag morgon med att endometrioscentrum ringde 112 och skickade ambulans. Blev då inneliggande åter igen med EDA i ryggen, sen hem och trodde det skulle ge med sig men blödningarna har fortsatt. Min kropp klarar inte enanton depot längre och den fick jag sluta med i veckan.
Fick äntligen efter månader i plågor göra en cystoskopi och det visade sig att slemhinnorna i urinröret såg ut som blodslamsor efter så lång nedreglering. 
 Inför undersökningen hade jag googlat massor och kollat youtube klipp där alla sa det inte var så farligt och efteråt känns det ungefär som UVI. Bara det att redan innan så kändes mina attacker som UVI x 100! Att kissa efter en cystoskopi när xylocainet gått ur kroppen är...ett HELVETE! Sån tur mannen hade kört mig till och från sjukhuset och så sov vi ett tag när vi kom hem men när jag skulle kissa på kvällen så...ja det började värka och sen var min tanke bara att "varför i helvete drack jag så mycket" följt av aj ajaj och sen skrikande ajajaja och sen grät jag i en timme i hans famn för det gjorde så fruktansvärt ont!
  Fick i alla fall medicin mot kramper och trängningar och det är här jag kommer till peppar peppar delen att jag har inte haft en ENDA attack sen i tisdags :D Men nu står jag obehandlad mot min endometrios och julen knackar på dörren. Frågan är ifall läkarna jobbar imorgon?

Jobbet har väl haft sina upp och nedgångar, mycket pga att jag har varit sjuk. Avdelningen bland personalen har lugnat ner sig sen i höst och vi trivs allt bättre ihop. Tar ca 55min för mig enkel resa till jobbet nu så det är väl inte så kul men det går än.
Kommer tillbringa julafton och juldagen på jobbet och sen blir det julbord hos pappa! Min pappa har förresten blivit pensionär efter 43 år inom samma yrke. Han är utan tvekan min idol och hjälte <3 Visserligen är han bara 61 år men efter dom skulle skära ner på hans arbete så ville han gärna få gå och han trivs så bra med sitt nya pensionärs liv :) Han har till och med tvättat min bil åt mig, då han frågade om han fick göra det hihihi söta pappa :)

Ska snart hoppa ner i säng, lär iväg tidigt till Uppsala för lite klapphandling innan kvällsjobb och sen är ju julen här tydligen.
När jag orkar ska jag läsa igenom kapitlen till Ibs boken som jag blev intervjuad för men det tar vi nog efter nyår.

Ta hand om varandra, var snäll och ljug inte för den du älskar. Vårda kärleken och våga stå för dina ord. Julen är barnens så se gärna till att fira en vit jul. Ge kärlek och omtanke till varandra och jag hoppas på ett friskare och lyckligare år 2014! Tusen tack alla trogna läsare som stannat kvar och välkomnande till nya. Vem vet om jag orkar börja driva bloggen helt på nytt!

God jul och gott nytt år!

 KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM