torsdag 31 mars 2011

Kunna sova och slappna av inför natten

 Tur att det är medicin dags snar och då syftar jag på tryptizolen. Har ont i huvudet och har känt mig allmänt hispig då jag inte är i form. En kollega från praktik platsen ringde då han var i närheten, men jag hade ju inte ens slängt på mig en bh för dan. Gick ut på balkongen senare så jag hann träffa honom en stund. Verkligen uppskattat att dom bryr sig och hör av sig trots att jag har slutat. Velar fram och tillbaka om jag ska ta mig ork och baka en kaka imorn och lämna den på "jobbet". Fast dom kanske inte saknar mig lika mycket, som jag dom.
Magen är fortsatt uppblåst, irriterande som tusan. Har legat på soffan och spelat poker. Åkte ut på plats 200 av 7000 spelande, så det var väl rätt bra gjort. Allmän slö dag då man bara mår skit!
Min sambo skulle få byta skift imorgon så han går ut förmiddag istället. Får hoppas magen är i bättre form, så man eventuellt kan hitta på något. Ska väl inte hoppas på allt för mycket...Märks att jag inte mår bra, för hela inlägget känns så negativt.
Något ironiskt när sambon ringde hem för någon timme sedan och bad mig koka ägg åt honom. Ja jag slog på plattan och slängde mig på soffan. Kommer på en halvtimme senare ÄGGEN! Konstigt nog lät det inte från köket och mycket riktigt så koka det inte. Varför? Jo för idioten ME hade glömt och slå av barnlåset! AAAhhh orka orka...
Jag hoppas ni andra där med mig har haft en bättre dag och tack för att du tog dig tid och läsa ett mumintrolls blogg

Ont i magen

Idag är det en sådan dag, man önskar inte fanns. Det är när skoven kommer och inte vill ge med sig. Sen har det mycket och göra med att jag råka äta för mycket grönsaker och läkerol. I så idag får man lida och jag önskar att jag vore genomskinlig och att ingen vill mig något idag. Jag vill bara vara och ha ont för mig själv. Magen ser ut som en ballong, kallsvettas, ont och allmänt oroligt. Jag som hade tänkt och ta en lång promenad i solen, men till och med att bara tvätta kläder blev en plåga. Så vad gör man? bloggar för och få fler och förstå att dom inte är ensamma. Nog för att man kan känna sig riktigt ensam ibland.
Känner mig elak som tycker det är skönt och få vara själv i em, då sambon jobbar. Har tur på den fronten, då jag har en karl som förstår mig. Så det blir bara jag, magen och katten idag. 
Så hur ofta kommer skoven? Jag har faktiskt inget svar på det, då det kan gå månader, veckor eller bara dagar. Hade skov i början på förra veckan och så nu igen. Får nog äta mest quorn idag (konstigt nog en form av fibrer som jag mår bra utav). Vet inte vad det är för speciellt med quorn men min mage gillar det. 
   När man får dessa gropar när man har ibs, är symtomen också väldigt olika. Vissa får kramper, andra blir uppsvällda, magknip, illamående, sura uppstötningar, lös mage, hård i magen, kall svettningar, svettningar, yrsel, värk osv Det är svårt men man får leta sig till det som får en och må bättre. Värme brukar vara bra (kanske inte så konstigt att man ofta mår bättre utomlands). Det finns de som har blivit hjälpta av hypnos eller KBT. Ändra kosten, minska stressen ja knepen är många, men det är långt ifrån att det funkar på alla. 
Kvinnor med ibs kan få besvär vid menstruation med både värk och strulande mage. Det finns kvinnor som får ont i underlivet och får blödningar då och då. Man har ändå inte lyckats förknippa besvär till ibs. Det verkar dock finnas små samband mellan ibs och endometrios eller fibromyalgi. (Detta är vad jag har läst och är inte grundat på några vetenskapliga bevis.)
   Tätt åtsittande kläder är något många med ibs undviker, dels för att det känns obehagligt (tighta jeans ex) eller man skäms för sin "ballongmage". 
Så när solen skiner och våren är på väg, sitter man här inne bakom fyra väggar och än en gång har ibs: en gjort en begränsad.
Begränsning är just vad många känner, då du kan aldrig planera något i förväg. Man undviker saker, som och åka buss eller tåg. Själv är jag lite klaustrofobisk så om jag ska se en film på bio (vilket var helt omöjligt förr) ser jag till och boka plats längst ut. Jag hatar och flyga men även då tar både klaustrofobin och magnojjan över, man sitter och vakar på natten tills bokningarna öppnar. Jag sover inte över hos folk, bara hos min pappa och mina syskon.
Okända eller bekanta som inte har riktigt grepp om min sjukdom kan oftast inte bjuda på mat, då dom vet inte vad jag kan och inte kan äta.
Får ont i magen av att göra nya eller obehagliga saker. Kan få ont av att bara tänka tanken, så nog märks det att det sitter på magens nervsystem.
   En läkare hade sagt till en ibs patient att när du blir dålig, bli inte uppgiven och ledsen. Utan bli arg, riktigt arg på magen. Om det på något sätt påverkar magen positivt, vet jag inte. Men man är beredd på prova allt och ja det fungerar ibland.
Så länge jag har ork och om det gör någon nytta. Vill jag fortsätta hjälpa er andra till och få ett värdigare liv.
   Något jag är stolt över är, hur jag och två tjejer började samla namnunderskrifter mot socialstyrelsens sätt att se på ibs vid sjukskrivning. Vi fick in mängder av namn och protest listan skickades in. För ca 6 månader sedan ändrades texten till det bättre. Det är inte bra än men mycket bättre än förr. Alla ska ha rätt och vara sjukskriven om man behöver det och man måste få upp ögonen om ibs och inse att det faktiskt är en sjukdom.

onsdag 30 mars 2011

Medicin vid IBS

Nu ska jag ta upp mediciner vid IBS, de jag känner till:

Tryptizol: Används nuförtiden vid ibs, men är från början en äldre form av antidepressiva läkemedel. Tryptizol används i mycket lägre dos vid ibs och har en lugnande inverkan. Om jag inte mins helt fel så ska den dämpa stresshormoner med. Receptbelagd

Lestid/Questran: Är en medicin som binder gallsyra. Lestid är tablett form och questran pulver form. Denna medicin används vid ibs-d. Receptbelagd
Dimetikon: Minskar luft i magen, bra för de som känner sig uppblåst i magen. Receptfritt

Papaverin: Används vid kram i mag-tarmkanalen, den påverkar muskelcellerna i den glatta muskulaturen (alltså den ej viljestyrda delen). Receptbelagd

Primperan: Är mot illamående. Receptbelagd

Loperamid/Dimor/immodium: Återställer tarmens funktion, tar upp vätska och har en uppstoppande effekt. Medicinen är den samma, bara olika namn och beroende på tillverkare. Receptfritt i mindre mängd annars receptbelagd.

Proviva: Är ingen medicin men en dryck som innehåller goda bakterier, finns de som finner den lugnande för magen. Finns på vanliga mataffärer.

Probimage: Är ungefär samma sak som proviva, kapslar innehållande goda bakterier. Finns på hälsokost affärer och apotek.

Iberogast: Är en helt ny medicin i sverige mot ibs. Det är växtbaserad medicin, lindrar ibs och dyspepsi. Har ingen konkret info på hur bra den är, då den är helt ny på den svenska marknaden. Receptfritt kommer finnas på privat ägda apotek 1 maj 2011 och från och med 1 mars i våra statliga apotek.


Ni med ibs-c eller ibs-a får gärna ge förslag på annan medicin och ta upp, då jag har inte så stor koll på dessa.





Källa receptbelagda mediciner www.fass.se

Hitta arbete när man har en sjukdom...Hur gör man?

Jag är utbildad undersköterska och mitt senaste arbete var på ett sjukhus. Lämnade arbetet pga besparingar och för att min mage klarade inte av skiftgången. Men även för att jag kom in i ett längre skov och jag vart riktigt dålig. Detta var ca ett halvår innan jag fick diagnosen ibs. Jag sökte arbeten som vanligt men försökte ändå hitta något som kunde ge kvällsarbete. Lättare sagt än gjort och här är man ett och ett halvt år senare, utan framgång. 
   Som jag nämnde tidigare har jag precis avlutat en praktik period på ett halvår, då jag fick chansen och komma ut i arbetslivet igen. Kan säga som så här att jag hade inte klarat mig så bra som jag har gjort, om det inte var för de nya medicinerna. Jag fick prova på något helt nytt och jag ångrar mig inte en sekund. För ett halvår fick jag uppleva hur det kändes att vara behövd och omtyckt och ingen dömde ut mig för min diagnos.
   Att skriva en arbetsansökan och ett cv är bland det svåraste som finns, när du har en sjukdom och du vill kunna sticka ut väl nog för att göra arbetsgivarna intresserade. Jag har endast varit på 1 enda anställningsintervju och 3 stycken via telefon. 
Är nog rätt säker på att arbetsgivarna tar för givet att bara för man har en sjukdom, då har man hög frånvaro. Det kan jag tala om att det stämmer inte! Under min praktik period var jag inte borta en enda dag. Jag kan också få feber, halsont och andra diverse fel men döm inte ut mig innan du har träffat mig. Att jag inte är den enda som blir missförstådd, är jag säker på. 
   Hur håller man modet uppe att orka se framåt och kämpa för en ljusare framtid? Nu skriver jag generellt då det behöver inte vara ibs man har och jag vet att det finns arbetsgivare som har anställda med diagnoser. Frågan är bara var hittar man dessa arbetsgivare med hjärtat på rätt ställe?
Om jag hade hemligheten bakom hur man får ett arbete, hade jag talat om det för dig oavsett om du är sjuk eller inte. Kontakter säger folk att man ska ha, men tyvärr har jag inte det. 
   Jag säger så här, att jag har alltid fått mina tidigare arbeten bara för att jag har varit väldigt omtyckt och jag har gjort ett bra jobb. Så var finner jag den som vill ge mig ytterligare en chans?
   Mitt mål är att finna ett fast arbete, då jag behöver få komma till ro med livet. Jag fyller 30 nästa år, så det vore en glädje att kunna nå dit man vill. 
Söker arbete varje dag så gott som och nu försöker jag finna något till sommaren, då det är oftast då arbetsgivare behöver personal. Har sökt arbeten som jag har utbildning för, men svaren ekar med sin frånvaro. 
Men jag ger inte upp, jag ska vara positiv och hoppas på att det löser sig.
   Något som många kan ha missat är det här med "sjuk kod" när man är inskriven på arbetsförmedlingen. Om du har ett handikapp eller sjukdom se till och skaffa papper på det och ge det till din arbetsförmedlare. 
Sedan jag gjorde så, har jag haft två handläggare, båda inriktade på personer med någon form av nedsättning. Jag har dålig erfarenhet sedan förr med handläggare men dessa personer som jag har haft som handläggare, ska bara ha positiv kritik. Att besöka en arbetsförmedling och känna sig hörd, betyder mycket för mig.


Hur känner du som arbetslös med eller utan sjukdom?


IBS kost

Kosten har stor betydelse när man lever med ibs och som jag nämnde så är den olika från person till person. Men det som är gemensamt oavsett typ av ibs, så har man ofta någon form av intolerans mot viss mat. För mig är det fet mat som är största boven men även för mycket fibrer. Jag undviker alltså pizza, strips, feta såser, friterat, bönor, kål, paprika, läsk och kolsyrat oftast, alkohol, stark kryddad mat, med mera. 
Mat som gör att jag mår bättre är så kallad skon kost, bestående av ris, ljust bröd, kyckling, kokta grönsaker som morot, nötkött, ja egentligen det mesta som är snäll mat. 
Jag gjorde ett experiment när jag fick diagnosen och pröva äta sk IBS kost. Kosten går ut på att man ska utesluta mat man inte tål och man börjar med snällare mat. Det blir lätt enformigt men man märker skillnad! Men jag måste påpeka då att de personer som har ibs-c (alltså att magen fungerar saktare) tvärtom till det jag har, ska kanske tänka om innan man provar på. Med ibs-c behöver man ofta mycket mer fibrer i sin kost och då kanske inte ibs kosten är lämpad för alla. Men i stort gör kosten så att magen blir lugnare, mindre kramper och uppblåsthet. 
Kosten ska man äta i ca 4-6 veckor eller tills man är symtomfri och sedan börjar man sakta lägga in annan mat, för att på det sättet se vad man tål. Börja inte själv med kosten om du är osäker, utan prata med en dietist. Tyvärr träffade jag en dietist som inte alls lyssna på mig och hennes bot bestod utav fibrer i mängder. Något jag inte alls klarar av, så jag gav mig ut på isen själv. Ska nämna att de finns de med ibs-d som blir bättre av fibrer med. Det är därför jag påpekar att diagnosen är väldigt individuell.


Här kommer listan över tillåtna livmedel under test perioden:

• ris, risgryn, rismjöl, rismjölk (rice dream), riskakor, risdiet (dr kousa’s)
• Sojamjölk (utan smakämnen)
• Rapsy (rapsmjölk), rapsyfrutti (raps”filmjölk”) – det är pulver som finns i specialhyllan
• Majsmjöl, polentagryn
• Glutenfri pasta
• Glutenfritt bröd (Knäckebröd!)
• Ev. sempers glutenfria mjölmixar
• Kött (nöt, vilt, får, lamm)
• Kyckling
• ”Vit” fisk
• Grönsallad, isbergssallad
• Skalad slanggurka, inlagd gurka
• Morot, palsternacka
• Tomat
• Squash/zucchini
• Avokado
• Oliver
• Spenat, nässlor
• Honungsmelon/nätmelon
• Persika (färsk eller konserverad UTAN lag)
• Bär (blåbär, lingon, hjortron, hallon, jordgubbar, vinbär…)
• Hemmagjord saft eller sylt (bär, socker, vatten) – dvs. inget konserveringsmedel
• Örtté
• Olja
• Mjölkfritt margarin
• Socker, salt
• Peppar
• Gröna örtkryddor (oregano, timjan, dragon, basilika, mejram, dill, persilja)

Denna s.k. ”bas-kost” äter man tills man blir symptomfri. Sen är det dags för återintoducering av livsmedel.

tisdag 29 mars 2011

Hur en typisk vardag kan se ut

Ingen dag är den andra lik, då jag vet aldrig hur jag kommer och må när jag vaknar. Det är väldigt vanligt att man är besvärsfri under natten när man har ibs. Vad det beror på har jag inte kommit fram till men det kan vara så att nervsystemet vilar då. 
Jag har en helt annan medicinering nu sen jag fick diagnosen, men jag vill passa på berätta lite om hur det såg ut innan diagnosen.
Det finns alltså inga mediciner mot ibs men det finns en del som kan lindra, beroende på dina besvär. Observera även att jag har inte lika insyn i alla de olika formerna av ibs då jag skriver om mina egna erfarenheter. Jag är alltså diagnostiserad med ibs-d och med det menas att min mage vill arbeta snabbare än hos en frisk människa. 
Innan diagnosen ställdes såg mitt liv väldigt annorlunda ut än nu. Som jag skrev tidigare var jag så sjuk i början att jag inte kunde behålla någon mat alls och det resulterade i att vikten rasade. Alla vitamin värden sjönk med och jag får dras med B12 och folsyra brist än. Något jag aldrig kommer komma ifrån och som är viktigt att sköta då det kan bli permanenta skador på det centrala nervsystemet. Med hjälp av diverse magmediciner sådana som lugnar ner magen, kunde jag har någorlunda kontroll. Ska väl vara glad över att vara så envis ibland att jag tvingade mig själv att studera färdigt ett år efter jag insjuknade. 
Men det har och behövs fortfarande mycket mod, styrka och ork för att få vardagen att fungera någorlunda. Jag kan som sagt inte planera morgon dagen och jag har otroligt jobbigt med att försöka ta mig någonstans tidigt på morgonen. Det är inte alls ovanligt att man mår som sämst på morgonen och förmiddagen. För och kunna göra något eller som när jag fortfarande studerade, var det ett måste och ställa klockan timmar i förväg. Så om jag skulle börja klockan åtta, fick jag gå upp ca kl.03.30 för och känna av magen och hur den betedde sig. Och för att minska ner på stressen så att jag kunde ha min "egentid".
Eftersom sjukdomen sitter på magens/tarmens nervsystem påverkas jag väldigt lätt av oroliga tankar och vem kan låta bli att tänka hemska saker när man aldrig vet hur magen kommer reagera. Det blev och blir fortfarande en ond cirkel. Då jag ska inte hålla på och oroa mig, för om jag oroar mig över och få ont eller besvär med magen ja då får jag ont av oron. 
Mitt liv fick bli helt annorlunda och jag åt inte mycket mat på den tiden. Ett halvår slutade jag äta då jag orkade inte bli så dålig åter igen.  När jag sedan kom så långt att ens ta sig till affären, utvecklade jag  snabbt ett belöningssystem. Om jag klarade av att ex handla mjölk, då fick jag handla hem något gott. Men det ska understrykas att jag åt bara när jag var själv och trygg. Min enda energi källa bestod utav den dagliga middagen. Och skulle jag iväg på någon dagen efter, då kunde jag inte tillåta mig själv att äta efter vissa tider. 
Det har tagit ett bra tag men något jag insåg ganska snart var min intolerans mot fet mat. Strips, chips och annat flott är fortfarande min värsta fiende.
Socialt sätt hade jag inget liv, då det var inte många som förstod hur jag hade det, även idag kan jag ha problem med detta. Låt oss säga som ett exempel då man kanske hade lyckats tagit sig in till stan med några vänner (magen fullproppad med medicin och då hade jag inte ätit på ett dygn). Så när de andra vart hungriga var det självklara valet MAX eller Mc donalds, medan jag inte våga äta alls. Har fått många tjuriga miner när jag har fått tacka nej eller har fått åkt hem. 
Då kanske du ställer dig frågan hur man överlever i ett förhållande när den ena parten är så pass sjuk och med riktigt sjuk menar jag perioder i mitt liv då jag inte fick röra mig mer är 15 minuter om dagen. Jag lever alltså med min sambo sedan snart 11 år tillbaka och vårat förhållande har inte alltid varit en dans på rosor. Ibland undrar jag faktiskt hur det kom sig att vi orkade hålla ihop och det har inte bara med min sjukdom och göra. Men jag tror det handlar om ett uppvaknande från en tredje part som ger en insyn. Jag var själv alldeles för upptagen med att ens orka leva. Med respekt för mitt privatliv går jag inte in på det något djupare. Men det krävs mycket från bådas sida att orka leva tillsammans. Empati är nog nyckel ordet i varje form av relation.
Kan inte ens minnas hur många gånger jag har gråtit över det jag får dras med och hur många böner jag har sänt. Men på något sätt har jag kunnat växa till en starkare människa och jag lever med mitt hjärta.
Så till min vardag idag: Jag har nyligen avslutat ett halvår lång praktik med anpassade tider, då jag har äntligen en "sjuk kod" som gör att jag har helt andra förutsättningar. Innan arbetade jag på ett sjukhus med olika skift och att behöva gå upp kl02.00 på natten för och arbeta förmiddag fungerade inte i längden. Jag måste fortfarande gå upp fyra timmar innan jag ska iväg på något och då måste jag veta dagen innan vad som sker. Du kan alltså inte ringa mig åtta på morgon och säga "ska vi åka in till stan om en timme". Utan min morgon tid består av att läsa tidningen ifred med en minimal kopp kaffe. Duschar gör jag varje dag, det är något som är min fristad. Sen är det dags för dagens första medicin och då är det i förebyggande syfte och få magen lugn. Lyssnar på radion och använder nätet väldigt ofta. Så i min oro distraherar jag mig själv med sådant som får mig att må bra och för och slippa bli orolig. Det händer än att bara jag tänker tanken att "jag måste gå ut om en halvtimme" så får jag ont i magen av att tänka på det. Alltså den onda cirkeln jag pratade om innan. Har jag turen att fortsätta vara lugn och räkna då med att jag gör saker när klockan har hunnit bli en del. När jag väl kommer ut, då är jag ofta som en vanlig "frisk" människa (nästan). Men jag äter inte frukost eller lunch. En lättare fika kan vara aktuell men då får klockan ha passerat två minst. Middagen är mitt heliga mål, något jag äter varje dag men tillsammans med dagens andra medicin Lestid. (Lestid binder gallsyra). Lestid är en av de nya medicinerna jag började äta förra året efter ha läst på och fått det som tips. Mitt liv har radikalt blivit bättre av lestiden och jag kan äta mycket mer sådant jag inte har kunnat ätit förr. Undviker dock strips, friterat, chips osv och jag tål inte fibrer i större mängd heller. Men jag återkommer till kosten vid ett annat inlägg, så inte allt blir så rörigt. Dagens sista medicin har jag kl.22.00 varje kväll och det är min livräddare. Medicinen heter tryptizol och det är en äldre medicin som användes förr mot depressioner. Tryptzol används ofta av personer med ibs, fast i mycket lägre dos. Vad medicinen gör är att sänka halten av stress hormonet seretonin i hjärnan. Det har en lugnande inverkan på magens nervsystem helt otroligt nog. Innan jag började med tryptizol var hjärnan uppe i högvarv så fort jag vaknade på morgonen. Och med alla dessa tankar och oro, så slogs magen igång på en gång. Det är en enorm skillnad att kunna vakna och faktiskt kunna ligga kvar i sängen och dra sig ett tag. Säkert 65 % av min oro är som bortblåst men de resterande 35 får jag fortfarande kämpa med. Har med andra ord en helt annan livskvalité och för mig är en bra dag när magen är lugn.
Jag drömmer än om att hitta ett fast arbete, då min praktik period fick mig att inse det finns en chans även för mig att klara ett arbete med anpassade tider. Tro mig jag fick jobba hårt för och ha en prickfri närvaro, då jag var inte borta från arbetet en enda dag pga av min sjukdom. Slå sluta aldrig och hoppas och våga tro på en förändring. Alla är vi unika, det gäller bara och hitta rätt i livet.

Våga visa verkligheten som den är

Livet innan ibs och när jag blev sjuk

September 2005 var början på en lång kamp, en kamp om och vinna tillbaka livet. Jag var i full fart med mina studier med att läsa till undersköterska. Hade en underbara studie vänner på komvux och det här var något jag verkligen ville göra. Att studera kan vara väldigt stressigt men inte ens när man slogs utav tanken "det känns som att jag har sålt min själ till djävulen" att man borde börja varva ner. Hade ständig hjärtklappning och höga prestationskrav på mig själv. Att jag har levt ett tufft liv allmänt är något som är säkert, men ändå har jag alltid varit den som ska och har velat hjälpa alla andra. Vad jag vet finns det inga samband med att få ibs pga stress men jag vill gärna tro det hade en viss inverkan.
Tyckte jag var lycklig på den tiden, jag och min sambo förlovade oss tidigare detta år. Jag studerade till något jag verkligen ville. Men när tankarna tar tillbaka en i verkligheten så fanns det vissa störningar med magen redan under sommaren. Något jag kunde ignorera helt och fortsätta leva som många andra.
Men sen kom dagen jag önskar inte hade inträffat. Hade åkt i väg på en kryssning med goa studie vänner och vi hade riktigt kul. Vad som utlöste sjukdomen och kampen genom åren var en kraftig magsjuka. Var väl uppe och festa halva natten för att sedan vakna runt halv fyra tiden på morgonen av enorm värk i magen. Såg ut som en luftballong om magen och redan då insåg jag av kramperna att något är riktigt fel. På något sätt kunde jag ändå ta mig hem när båten var i hamnen, men det var en riktigt orolig resa.
Blev hemma följande dagen med hopp om att bli frisk snart, jag skulle ju åka utomlands samma vecka. Nog åkte vi men magen fortsatte och strula. På en vecka gick jag ner 4kg i vikt och då mår man dåligt.
Sökte för mina besvär första gånger 2 veckor efter att symtomen började. Fick förklaringen om att det var magsjuka, stressmage och att det var inget fel på mig. Vid det här laget började man ifrågasätta sjukvården, när läkarna sitter och bläddrar i en bok för och hitta felet. Hade den mest otrevliga läkare du kan föreställa dig, något jag borde ha anmält men dumt nog lät bli. Jag blev alltså felaktigt diagnostiserad med 99% säkerhet ha en tumör i magen. Jag såg livet passera när jag satt ensam, kall och övergiven på sjukresebussen på väg mot Akademiska sjukhuset. Mitt liv var över, hur ska man tala om detta för den man älskar? tänkte på min älskade familj och allt blev bara mer grått.
När jag sedan kom in till den unga läkaren som hade fått ultraljud på remiss, vändes hela min tillvaro upp och ner åter igen. Han frågade vad det egentligen var läkarna här "hemma" hade hittat? Det visade sig sedan att dessa okunniga läkare hade gnuggat på min aorta (stora kroppspulsådern) Den är tydligen väldigt ytlig på mig.
Så utan svar och hjälp fortsatte jag vara övertygad om att något är riktigt fel med mig. Till slut orkar man inte kämpa och då gick jag in i väggen. Jag var värdelös, ful och hittade tydligen på min sjukdom. Jag blev så dålig till slut att jag var fånge i mitt egna hem. Folk förstod inte och jag blev allt mer utanför. Men det fanns små änglar i min närhet med och tack vare dom lever jag idag.
Efter ett halvår bytte jag läkare och då blev det fart på alla dessa undersökningar. Saker du inte ens vill att din värsta fiende ska behöva genomlida. Men proverna gav inget och vikten fortsatte neråt. Efter några år slutade min husläkare och jag fick en annan på samma vårdcentral. 
Jag ska dela med mig av en häftig händelse innan du får veta om mitt liv idag. Jag har alltid haft ett stort intresse för andevärlden och det okända. Det här är min tro och min berättelse om hur jag fick hjälp med min diagnos genom min avlidna farfar. Mitt i min kamp tog jag kontakt med ett medium och genom farfar kom det fram att jag bör göra en gastroskopi. December 2009 fick jag tid för detta och hör och häpna. Januari 2010 kom svaret jag sökt efter under många år. "Du har ibs". Kan tala om att jag blev väldigt arg först, då min tanke var att nu har sjukvården ledsnat på mig.
Fick rådet att googla på ibs och genom det fann jag ibs forum, det var min räddning till att stå här jag är idag. Att min nya läkare kunde ställa diagnosen tror jag beror mycket på hans härkomst från England. Ibs är mycket mer välkänt i andra länder, som England och USA.  
Jag har på ett år fått en helt annan livskvalité än vad jag någonsin hade trott.
Mitt liv är ännu ett ständigt kämpande med planering som A och O. Jag har lärt mig någorlunda vad jag kan äta och inte kan. Men än så kan jag inte planera i förväg och min trogna klocka hjälper mig att leva mitt liv fyra timmar före alla andra. Jag har inget val då sjukdomen valde mig och så nu kan jag bara försöka lära mig själv att leva med den på gott och ont.
En sammanfattning om hur mitt liv har sett ut fram tills idag och jag hoppa mina inlägg kan hjälpa eller bara intressera den som läser.


Vad tycker du som läser bloggen?  Kommentera gärna

Beskrivning av sjukdomen IBS

IBS står för irretable bowel syndrome och är ett samlingsnamn för störningar i magens och tarmens funktion. Men bästa förklaringen jag har fått är att "IBS är en inflammation på magens/tarmens nervsystem). Den finns i olika varianter och det som är lite unikt med ibs är att den upplevs väldigt individuellt. IBS är inte endast "stressmage" eller "ballongmage" som kan botas med diverse kurer. Utan det är en livslång kronisk sjukdom som ofta går i skov. Det jag upplever, kanske inte du gör och tvärtom. Men något vi med ibs ofta upplever är missförstånd och felaktiga uppfattningar, både från sjukvården och ibland tyvärr bland våra vänner och familj. För mig tog det fyra och ett halvt år innan jag fick diagnosen och fortfarande finns de dom som får kämpa ännu längre. Min förhoppning är att väcka intresse bland alla läsare och skapa större insikt. Kanske även kunna hjälpa någon annan som lider? 
Det jag skriver är min uppfattning och mina kunskaper om hur det är att leva med ibs. Jag kommer även att ta in fakta från andra personer och internet beroende på vad jag kommer och skriva om. Kommentarer är hjärtligt välkomna och jag hoppas bloggen får många läsare så småningom. En annan inriktning som ska nämnas är arbetslöshet och vägen om att finna ett arbete med ett funktionshinder.
Så med det första inlägget säger jag   Enjoy