tisdag 29 mars 2011

Livet innan ibs och när jag blev sjuk

September 2005 var början på en lång kamp, en kamp om och vinna tillbaka livet. Jag var i full fart med mina studier med att läsa till undersköterska. Hade en underbara studie vänner på komvux och det här var något jag verkligen ville göra. Att studera kan vara väldigt stressigt men inte ens när man slogs utav tanken "det känns som att jag har sålt min själ till djävulen" att man borde börja varva ner. Hade ständig hjärtklappning och höga prestationskrav på mig själv. Att jag har levt ett tufft liv allmänt är något som är säkert, men ändå har jag alltid varit den som ska och har velat hjälpa alla andra. Vad jag vet finns det inga samband med att få ibs pga stress men jag vill gärna tro det hade en viss inverkan.
Tyckte jag var lycklig på den tiden, jag och min sambo förlovade oss tidigare detta år. Jag studerade till något jag verkligen ville. Men när tankarna tar tillbaka en i verkligheten så fanns det vissa störningar med magen redan under sommaren. Något jag kunde ignorera helt och fortsätta leva som många andra.
Men sen kom dagen jag önskar inte hade inträffat. Hade åkt i väg på en kryssning med goa studie vänner och vi hade riktigt kul. Vad som utlöste sjukdomen och kampen genom åren var en kraftig magsjuka. Var väl uppe och festa halva natten för att sedan vakna runt halv fyra tiden på morgonen av enorm värk i magen. Såg ut som en luftballong om magen och redan då insåg jag av kramperna att något är riktigt fel. På något sätt kunde jag ändå ta mig hem när båten var i hamnen, men det var en riktigt orolig resa.
Blev hemma följande dagen med hopp om att bli frisk snart, jag skulle ju åka utomlands samma vecka. Nog åkte vi men magen fortsatte och strula. På en vecka gick jag ner 4kg i vikt och då mår man dåligt.
Sökte för mina besvär första gånger 2 veckor efter att symtomen började. Fick förklaringen om att det var magsjuka, stressmage och att det var inget fel på mig. Vid det här laget började man ifrågasätta sjukvården, när läkarna sitter och bläddrar i en bok för och hitta felet. Hade den mest otrevliga läkare du kan föreställa dig, något jag borde ha anmält men dumt nog lät bli. Jag blev alltså felaktigt diagnostiserad med 99% säkerhet ha en tumör i magen. Jag såg livet passera när jag satt ensam, kall och övergiven på sjukresebussen på väg mot Akademiska sjukhuset. Mitt liv var över, hur ska man tala om detta för den man älskar? tänkte på min älskade familj och allt blev bara mer grått.
När jag sedan kom in till den unga läkaren som hade fått ultraljud på remiss, vändes hela min tillvaro upp och ner åter igen. Han frågade vad det egentligen var läkarna här "hemma" hade hittat? Det visade sig sedan att dessa okunniga läkare hade gnuggat på min aorta (stora kroppspulsådern) Den är tydligen väldigt ytlig på mig.
Så utan svar och hjälp fortsatte jag vara övertygad om att något är riktigt fel med mig. Till slut orkar man inte kämpa och då gick jag in i väggen. Jag var värdelös, ful och hittade tydligen på min sjukdom. Jag blev så dålig till slut att jag var fånge i mitt egna hem. Folk förstod inte och jag blev allt mer utanför. Men det fanns små änglar i min närhet med och tack vare dom lever jag idag.
Efter ett halvår bytte jag läkare och då blev det fart på alla dessa undersökningar. Saker du inte ens vill att din värsta fiende ska behöva genomlida. Men proverna gav inget och vikten fortsatte neråt. Efter några år slutade min husläkare och jag fick en annan på samma vårdcentral. 
Jag ska dela med mig av en häftig händelse innan du får veta om mitt liv idag. Jag har alltid haft ett stort intresse för andevärlden och det okända. Det här är min tro och min berättelse om hur jag fick hjälp med min diagnos genom min avlidna farfar. Mitt i min kamp tog jag kontakt med ett medium och genom farfar kom det fram att jag bör göra en gastroskopi. December 2009 fick jag tid för detta och hör och häpna. Januari 2010 kom svaret jag sökt efter under många år. "Du har ibs". Kan tala om att jag blev väldigt arg först, då min tanke var att nu har sjukvården ledsnat på mig.
Fick rådet att googla på ibs och genom det fann jag ibs forum, det var min räddning till att stå här jag är idag. Att min nya läkare kunde ställa diagnosen tror jag beror mycket på hans härkomst från England. Ibs är mycket mer välkänt i andra länder, som England och USA.  
Jag har på ett år fått en helt annan livskvalité än vad jag någonsin hade trott.
Mitt liv är ännu ett ständigt kämpande med planering som A och O. Jag har lärt mig någorlunda vad jag kan äta och inte kan. Men än så kan jag inte planera i förväg och min trogna klocka hjälper mig att leva mitt liv fyra timmar före alla andra. Jag har inget val då sjukdomen valde mig och så nu kan jag bara försöka lära mig själv att leva med den på gott och ont.
En sammanfattning om hur mitt liv har sett ut fram tills idag och jag hoppa mina inlägg kan hjälpa eller bara intressera den som läser.


Vad tycker du som läser bloggen?  Kommentera gärna

2 kommentarer:

  1. Hej! Tycker din blogg är super bra. Går själv på utredning för att läkarna tror att jag har ibs. Mår just nu jätte dåligt med magsmärtor m.m. Har en arbetsgivare som inte alls förstår mig och hur jag mår. Det syns ju inte utanpå. Vilket gör att jag mår ännu sämre. Så det hela resulterar i att jag bara sover hela tiden och orkar inte alls gå till jobbet. Får panikkänslor och ångest och mår ännu sämre. Jag sökte på internet och hittade din blogg som jag tycker är superbra. Du ger bra tips och det är bra att få läsa om hur du mår. Det är skönt att veta att man inte är ensam.
    //Helen

    SvaraRadera
  2. Hej Helen!
    Kul att även du har hittat till min blogg. Ja jag försöker hjälpa till så gott jag kan och ge tips och råd hur vi ska kunna handskas med vardagen. Det är så svårt ibland och få andra att förstå vad sjukdomen egentligen gör med en och att man har en överdriven trötthet. Som idag fick jag ställa klockan på halv tio bara för att jag måste iväg i eftermiddag. Låter helt sjukt att man kan sova så länge men på en ledig oplanerad dag kan jag säkert sova till 11! Eftersom du går på utredning, har dom kollat b12 värdet på dig? Jag har b12 och folsyra brist vilket är väldigt vanligt och den vitamin bristen kan göra en ännu tröttare.
    Det är hemskt när man har en arbetsgivare som inte förstår så jag hoppas du får en diagnos snart då det ofta hjälper och ha det på papper. Man bör få slippa den stressen på jobbet, att inte bli tagen på allvar då man har så mycket med allt annat ändå. Bara börja en ny dag tar på krafterna och man önskar folk kunde förstå. Det var mycket det som gjorde att jag började skriva om ibs och försöker få det ämnet mycket öppnare.
    Och du är långt ifrån ensam! Om inte annat så har du mig i alla fall ;D
    Fortsätt följ bloggen och kommentera gärna mer och säg till om du vill att jag ska ta upp något speciellt eller bara har någon fråga.

    Många kramar

    SvaraRadera