söndag 3 april 2011

Ännu en vanlig ibs dag

Först och främst vill jag säga, vad kul och se att fler och fler läsare har hittat till min blogg. Än så länge mest besök från Sverige, tusen tack för att ni läser. Men även två från USA och Finland har kikat in. Det gör mig riktigt glad att ni har tagit er tid och hitta hit!

Hamnade hos min syster igår igen, men inte klagar jag för det. Kom inte upp ur sängen förrän halv tio idag och hade slarvat med tryptizol igen. Fick ta den på en gång efter jag vakna, då tankarna börja snurra igen.
Skulle vara kul om jag fick in lite kommentarer om vad ni tycker om bloggen och om det är något speciellt ni vill jag ska ta upp.


Tänkte gå in lite djupare angående stressens inverkan på ibs, då jag har nämnt lite om hur jag känner mig när jag har glömt medicinen. Tryptizol hjälper mig och stänga ner en hel del onödiga tankar, allmän oro i för stor mängd.
Oron har växt till sig från början när jag fick ibs och det har med konsekvenserna av sjukdomen att göra. När man aldrig vet hur magen ska reagera, blir man orolig. Och blir jag orolig, ja då får jag ont i magen. 
Men jag tänkte även ta upp ett annat stort problem som jag tror många med mig känner igen sig i och det är att resa!
Har tidigare nämnt att många med ibs känner sig bättre utomland och det håller jag med om med viss osäkerhet.Inlägget ska inte bara vara inriktat mot utlandsresor, då jag var behövt åkt längre sträckor i vårt avlånga land med.
Jag och min sambo har en utlandsresa bokad om tre veckor och bara tanken får det att vända sig i magen. Första hemska tanken är FLYGET! Har i för sig bokat plats i förväg, men jag är så rädd för och flyga. Sitta instängd och fullt med folk, bläääh! 
Då kanske du funderar varför jag ens utsätter mig för sådant som gör mig till ett nervvrak. Jo, för att jag måste försöka våga och orka leva mitt liv. Jag måste komma en bit utanför begränsningens ramar, för och känna att jag fortfarande kan ha ett någorlunda fungerande liv.
Andra oros tankar är så klart magen och att flyget går halv åtta. Man måste checka in en och en halvtimme innan och det innebär med mina fyra timmar hemma + resväg till Arlanda, att jag får nog gå upp 2 på natten innan. Sen tillkommer skräcken inför transfer bussen, flygplatsen ja you name it!
   Förra året behövde jag göra några akut resor, då min älskade farmor somnade in. Hon bodde i norra Finland och med 50 mils enkel resa från Åbo dit. Så klart har vi åkt färja med och resan hemifrån till färjan med. Under denna tid var min mage ett kaos (men det är en naturlig reaktion). Nu är det snart exakt ett år sedan hon somnade in och jag saknar henne så otroligt mycket.
Resan dit blev akut bokad och det var bara och försöka haka på med magen så gott det gick. Tur för mig som har en så underbar pappa och mina fantastiska syskon. Dom gör det mycket enklare för mig och kunna hantera svåra situationer. Då en frisk människa ofta kan gå bara en tio minuter efter dom har vakna. 
Tur för mig att jag hade tryptizol och lestid redan utskrivet då. Vi åkte mest nattfärjor dit (var till Finland 3 gånger förra året). Och en nattfärja är oftast inne i hamnen runt halv sju. Med risk för och inte orka hjälpa till och köra den långa vägen, var jag uppe runt 4 tiden själv. Menar alltså på att ibland måste jag försöka rubba mina trygga tider med.
Det blev många sådana tillfällen med rubbade tider, men otroligt nog klarade jag av resorna. Det är sådant man tänker på för och våga åka någonstans igen.
Det är ett jätte bra tips, tänk på saker du faktiskt har klarat!
Kanske lättare sagt än gjort, då jag började fundera kring packningen inför resan. Något som även underlättar för mig är att skriva listor över allt som behöver göras. Jag har ett antal papper framme varje dag men det är inte för att jag inte mins. Utan för att jag ska slippa bli stressad, då kan jag lugnt bocka av. Skriver till och med om jag bara ska ex tvätta, köpa kattsand, packa en resväska, dammsuga osv. Planering är A och O med ibs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar