lördag 21 maj 2011

Fy f*n vad jag mår dåligt idag!

Usch vad jag mår dåligt idag, magen är helt upp och ner. Käkat piller som en hamster och så får man medicin illamående. Får biverkningar av loperamiden, mår ofta illa när medicinen börjar verka. Men det är f*n inge kul när man vill spy, man kall och varm svettas på samma gång. Jag får skylla mig själv lite med som gick på bio och käka snacks innan man hade ätit middag och nu får man lida för det. Kramper utav helvete...aaaaj piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip ska inte svära allt för mycket men tror det blir till och köra porslins buss snart!
Och jag som ska ut på lång körning! Måste först till pappa 10 mil bort och hämta syrran som jag har lovat och skjutsa hem idag och sen köra hem henne 16 mil till för att sedan sätta sig och köra hem till min ytterligare 18mil. Så ja vi brukar åka långa sträckor men idag känns det f*n inge kul. Klart jag kan ställa in det hela med, gör nog inte så mycket. Men jag ska försöka ha styrka för och se om jag kan få må bättre till eftermiddagen igen.
Skakar bara jag försöker skriva men jag kan inte lägga mig ner när det blir så här heller. Det blir mycket stående om dagarna men det här är en av de värsta skov dagarna man kan ha. 
Mitt citat att "jag är inte förbannat envis, jag ger bara aldrig upp" är på sin bristnings gräns. Är något arg på magen just nu och det verkar hjälpa lite. Jag ger bättre utlopp för mina känslor när jag skriver, därför jag plågar mig igenom inlägget.
Ibland hjälper alltså inte de fyra timmarna jag brukar ha som dags plan, då jag har varit upp sen halv åtta och klockan är redan tio över elva. Skulle ha åkt halvt tolv, tolv var det tänkt men nu blir det allt försenat. Har redan messat syrran och det gjorde inget. Har jag en fantastisk familj, min sambo, katten, pappa och mina två systrar, som jag älskar väldigt mycket.
Aaah äntligen släppte den krampen, tänk om man kunde få gå duscha nu. 
Ja ibland HATAR jag min diagnos även om det kan låta som inget och att jag har en inre styrka som driver en. Men när man blir testad till bristnings gräns, då får även jag gråta och vara arg!
Andas, andas och hoppas dagen löser sig till slut. Så om någon läser, håll någon extra tumme eller tå för mig så håller jag för dig.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar