tisdag 28 juni 2011

*Ålder? 19
 
*Kön? Kvinna.
 
Har du någon diagnos?
IBS. Utöver det GAD. Tidigare även depression och magkatarr. Fast är magkatarr verkligen en diagnos? Järnbrist också.
 
*När började dina besvär/symtom?
 IBS:en började för ungefär ett år sedan. Innan dess var jag väl lite känslig men det var efter en turistmagsjuka som det bröt ut "på riktigt".
 
*Vad är ditt huvudsymtom/besvär? 
 Mycket lös mage, speciellt vid stress. Det blir då runt 8 toalettbesök på morgonen. Jag hade hellre velat ha det så att jag måste sitta på toaletten en timme och att det är bra sen, istället för så som jag har det- att under de 5 första timmarna från det att jag har vaknat behöva gå 1-2 gånger i timmen innan jag känner mig "redo för dagen". Ibland är jag trög i magen. Det finns liksom inget mönster i besvären, det är olika från dag till dag.
 
*Vad är det värsta med din sjukdom/dina besvär?  
Att mitt liv på grund av IBS:en är så otroligt begränsat. Jag har så mycket drömmar men har gett upp de flesta. Jag har alltid velat tågluffa genom Europa och visst skulle det fungera trots IBS:en men jag tror inte att det skulle vara så roligt. Knappt att det vore värt besväret. 
Innan jag blev sjuk älskade jag att vara spontan- nu vågar jag knappt åka iväg och handla mjölk utan timmar av förberedelse.

*Vad är det bästa med din sjukdom/besvär, eller finns det någon positiv sida?
Om jag MÅSTE välja något så är det att jag är mindre känslig för andras problem. Jag skulle inte våga säga till någon att "imorse hade jag diarré och igår var det slem" (usch, jag vågar knappt berätta det här!) men däremot bryr jag mig inte det minsta om andras toalettvanor. Jag är den sista som bryr mig om det luktar illa efter att någon kommit ut från toaletten. Jag reagerar inte ens och är mycket tolerant.
 
När jag tänker efter så har jag lärt känna min kropp bättre. Inte tillräckligt bra så att jag kan förhindra att magen vänder sig upp och ner, till exempel om jag känner att jag håller på och stressar upp mig och att jag kan lugna ner mig innan det är försent.
Däremot kan jag "läsa av magen". Värker det på vänstersidan (tror att många IBS:are känner igen den punkten, har för mig att det är någon krök där?!) så kan jag vänta mig en lång dag med många besök med varierande konsistenser...
Vaknar jag av att jag skakar av ångest börjar det bubbla och ha sig inom en timme= tokdiarré.
 
*Om du fick bli frisk idag, vad skulle du göra då?  
Flytta till något exotiskt land.
 
*Hur tror du/vill du att ditt liv ska se ut om säg 5 år?
Hoppas att jag vågar utmana IBS:en mer och inte anpassa mitt liv efter den. Tror att jag åtminstone börjat vänja mig vid den.
 
*Om du fick en önskan, vad skulle det vara?  
Att aldrig mer behöva gå på toaletten.

*Hur mår du idag? 
Just idag? Har inte ont men det är stopp i systemet. Förmodligen för att jag i panik slängde i mig tre Dimor igår när magen vände sig ut och in och jag var tvungen att åka hemifrån.

*Hur tycker du att sjukvården har bemött dig?  
Dem har aldrig vart skeptiska och tyckt jag varit jobbig som tjatat. Eftersom jag ganska snabbt kom upp i frikort tack vare mina besök hos psykologen så har inte ekonomin stoppat mig. Jag har därför varit hos husläkaren 1-2 gånger i månaden och där har dem tagit galet många prover men inte kommit fram till något mer än magkatarr och järnbrist. En gastroskopi visade inte heller något och det visste jag med 95% säkerhet innan att dem inte skulle. Jag har sedan länge misstänkt IBS men ville vänta och se om läkarna skulle komma på det själva.
Så en dag gick jag till husläkaren och sa att "Jag är ganska säker på att jag har IBS. Jag vet att det inte går och bota men det vore skönt att ha en diagnos att skylla på". Dem svarade att "Ja, du har nog IBS. Vill du ha en koloskopi också?" Nej, det ville jag inte...
 
*Hur skulle du beskriva din sjukdom/diagnos?  
Som ett så otroligt onödigt "handikapp". IBS är som en förkylning: Det är något där som tar kraft ifrån en men det går inte att sjukskriva sig en lång tid för varken förkylning eller IBS.

*Vad gör du/hur kan du må bättre alltså vad kan du göra för att lindra?  
Att hålla på och stressa upp sig säger ju alla att man ska ge fan i. Men har man GAD som jag är det en omöjlighet. Så jag måste istället förlita mig på läkemedel för att hantera min IBS. Inolaxol funkar till vardags men vid svårare tillfällen tar jag till Immodium Plus eller Microlax beroende på vilket problem jag har.

*Till sist, vad skulle du säga till någon som har fått samma diagnos som dig?  
Att acceptera sjukdomen till att börja med. Om jag har mått bra en tid och sedan får ett bakslag så deppar jag ihop totalt. Jag trodde ju att det äntligen var över... Så acceptera din IBS och lär dig hantera symptomen när de väl kommer och ta dem med en klackspark istället för att bryta ihop. Tro mig, det är jättesvårt och något jag verkligen jobbar på.

Att läsa på är också bra. Det är väl skadeglädje men jag kan tycka det är lite skönt om jag läser om någon som har det värre än jag. Jag har till exempel läst om de som kan få diarréattacker närsomhelst om dagen. Jag kan trösta mig med att JAG inte har det problemet och jag också kan äta det mesta utan att må sämre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar