tisdag 14 juni 2011

Första intervjun med mig själv

Första intervjun och jag börjar med mig själv med samma frågor som jag tänkte ställa till andra personer. Om du som läser vill svara så kopiera frågorna och skicka dom till min ibs mail, (levamedibs@live.se) så kan jag lägga upp de på bloggen.

Ålder? 29

Kön? Kvinna

Har du någon diagnos? Ja konstaterad ibs-d sen våren 2010, perniös anemi (b12 brist), magkatarr

När började dina besvär/symtom? Hösten 2005 blev jag som sjukast, hade haft lite besvär under sommaren men inget jag reagerade på. Var även väldigt stressad

Vad är ditt huvudsymtom/besvär? Kramp i magen/tarmarna, ont i magen och magsäcken. Besvären är bättre med medicin även om jag får skov rätt ofta. Utan medicin totalt kass mage.


Vad är det värsta med din sjukdom/dina besvär? Den ständiga oron som ligger i bakhuvudet, att aldrig veta hur man mår, ha ont, tvingas äta så mycket medicin, att inte bli tagen på allvar av vissa personer

Vad är det bästa med din sjukdom/besvär, eller finns det någon positiv sida? Egentligen bör jag svara nej det finns inget positivt men det mer än att försöka hjälpa andra i samma/lika sits och att jag har lärt mig se på livet från en helt annan vinkel. Men annars är det bara negativt

Om du fick bli frisk idag, vad skulle du göra då? Ååh allt jag kan komma på, dansa runt av glädje, åka ut på en gång, beställa vilken mat som helst på restaurang, åka på en resa, ja allt jag inte kan med tanke på min begränsning. Söka alla intressanta jobb och sälja in mig ordentligt.


Hur tror du/vill du att ditt liv ska se ut om säg 5 år? Förhoppningsvis kunna må ännu bättre och med mindre begränsningar. Ha ett fast jobb, hus och familj. Ev kunna fortsätta hjälpa andra med ibs och magbesvär.


Om du fick en önskan, vad skulle det vara? Borde svara att få bli frisk men jag säger nog det som står på föregående fråga, förutsatt att jag inte behöver bli sämre i min sjukdom.


Hur mår du idag? Rätt så ok, lite stressad och tänker mycket. Har skov allt oftare och då spelar det ingen roll vad jag äter, magen blir kass och ger mig kramper med och uppblåsthet i magen.


Hur tycker du att sjukvården har bemött dig? Uruselt från början, ingen trodde på en, massa suckande för att man sökte hjälp gång på gång. Tills jag fick en ny husläkare som äntligen kunde ställa diagnos och kunna få medicin. Tyvärr har han slutat men jag har kommit långt tack vare diagnosen.


Hur skulle du beskriva din sjukdom/diagnos? Begränsande, måste alltid planera, den borde inte få finnas, en diagnos man bara får när proverna inte visar något och sen får man inte direkt förståelse från vården eller ytliga vänner, nytt folk man stöter på


Vad gör du/hur kan du må bättre alltså vad kan du göra för att lindra? Äta rätt mat, inte stressa, planera och ta medicinen varje dag, se till och få sova ordentligt och undvika sådant som får mig och må dåligt.

Till sist, vad skulle du säga till någon som har fått samma diagnos som dig? Att jag kan försöka ge råd och hjälp utifrån det jag vet. Sjukdomen är inte dödlig även om man lätt kan bli rädd för det. Det kan bli bättre och lyssna på din kropp och gör det som får dig trygg och att må bättre.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar