söndag 19 juni 2011

Intervju nr 5

Ålder? 22

Kön? Kvinna

Har du någon diagnos? Ja, konstaterad ibs-d och funktionell dyspepsi sen december 2010.

När började dina besvär/symtom?
Som en blixt från klar himmel fick jag extremt illamående och diarré i januari 2010 när jag satt på en föreläsning. Dock så hade nog tarmproblematiken sakta byggts upp under hösten där innan fast jag själv inte insåg det då.

Vad är ditt huvudsymtom/besvär?
Helt klart dyspepsin, dvs jag får skov med extremt illamående och dagligen brännande känsla i magsäcken. Jag äter tryptizol sedan slutet av december 2010 och det har helt tagit bort mina diarréer. Den har även till viss del lindrat mitt illamående, men inte så pass mycket så att jag kan sluta med mediciner för dyspepsin (gaviscon, nuvalucol, primperan).


Vad är det värsta med din sjukdom/dina besvär? 
Den ständiga oron för illamåendet och för framtiden i stort. Att jag alltid får ont efter att jag har ätit och att jag alltid känner mig trött och hängig. Jag har också väldigt svårt att acceptera att jag aldrig kommer bli "frisk" igen.

Vad är det bästa med din sjukdom/besvär, eller finns det någon positiv sida?
Det enda positiva jag kan komma på är att jag i och med mina egna besvär har blivit mer ödmjuk gällande andra sjukdomar som begränsar ens vardag. Hemskt nog så försöker jag även tänka "att det finns alltid någon som har det värre än en själv".

Om du fick bli frisk idag, vad skulle du göra då?
Resa jorden runt, dricka rödvin, äta mat OCH njuta av den, och skaffa en hel kull med barn.


Hur tror du/vill du att ditt liv ska se ut om säg 5 år?
Att jag har lärt mig att leva med min sjukdom och att den förhoppningsvis även har mildrats. Att jag har slutfört min magisterexamen, har fast jobb som jag trivs med och har börjat bilda familj.


Om du fick en önskan, vad skulle det vara?
Att jag aldrig mer skulle må illa. Jag kan leva med mina andra problem, men det är illamåendet som drar ner livskvaliteten mest.


Hur mår du idag?
Lite lätt illamående av all mat jag åt igår. Och rent generellt mår jag hyffsat bra, har precis inlett ett förhållande med en toppenkille, jag har precis slutfört min kandidatexamen och jag avslutar nästa vecka en tio veckors kbt-behandling för ibs vilket har gett en viss förbättring.


Hur tycker du att sjukvården har bemött dig?
Hemskt till en början. Det har antytts att jag är psykiskt störd och jag har själv fått tjata mig till en fortsatt utredning då jag själv insåg att jag hade ibs. Jag har aktivt bytt vårdcentral då jag blev så dåligt behandlad där. Men tillslut hamnade jag hos Perjohan Lindfors på Sabbatsbergs sjukhus och då fick jag äntligen hjälp!


Hur skulle du beskriva din sjukdom/diagnos?
Svår att acceptera men ändå en lättnat i att den inte är kopplad till några allvarliga sjukdomar, om än den är väldigt handikappande.


Vad gör du/hur kan du må bättre alltså vad kan du göra för att lindra?
Bortsett från att jag dagligen äter tryptizol så kan jag inte göra så mycket. För mig är det väldigt slumpartat när jag vår skov och när jag reagerar på mat. Jag har försökt kontrollera mina symptom men det har bara lett till säkerhetsbeteenden som begränsar min vardag ännu mer än själva ibsen gör.

Till sist, vad skulle du säga till någon som har fått samma diagnos som dig?
Läs på om ibs, det ger mycket! Tillåt dig själv att sörja ditt "friska" liv. Livet kan kännas väldigt orättvist med ibs men du kommer med tiden lära dig att leva med din sjukdom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar