tisdag 17 januari 2012

När det känns som svårast

Är det lättare för mig att få skriva och låta mig känna som jag gör. Tiden börjar bli knapp och tystnaden bryter ner mig varje sekund. Känslan av att vara elak när man försöker vara förberedd, är en ständig kamp. Man måste fundera över när resorna blir för många och när lidandet tar vid. Jag kanske borde inse, jag kanske gör det även om hela min kropp skriker nej. Ytterligare en resa är gjord till Ultuna i lördags då min älskling började kissa blod. Nya mediciner och omvårdnad med snabb förbättring som sedan chockade en söndag kväll. Pratade med änglarna och ett mirakel skedde för stunden, jag vet dom hör mig. Men det har även fått mig att börja reflektera när är det dags och inser nu att dagarna är få. Tro inte jag låter mitt hjärta plågas, då en livsgnista brinner än men medicinen gör nog honom illamående att maten inte smakar bra. Inser då att google inte längre är din vän, när man accepterar ett skede som man egentligen inte har accepterat.
Jag försöker tänka att jag har gjort allt hittills för ett så gott liv som möjligt. Och jag kan bara önska att min älskade katt känner detsamma.
Det kanske är dagar, veckor eller mer och alla minnen blir då större. All glädje, bus och mys blir så verkligt och man inser vad man har fått. Min älskade katt har stått vid min sida sen jag ramlade hårt och även de gånger jag inte har tagit mig upp, så har detta klösande, kurrande, jamande, apporterande alltid gjort min dag. Älska ditt husdjur varje dag, man vet aldrig när det blir den sista. Min njuter av sin utsikt över gården med solsken mot nosen och all den värme som ges här hemma.
Jag kanske glömmer mina egna sjukdomar för stunden, men det är så här jag prioriterar. Och vi hade inte kommit så här långt med kämpandet om det inte vore för min pappa! Jag hoppas bara min pappa vet hur mycket han betyder för mig, min sambo och katten. 
Jag tror låten som spelas på radio precis nu är menat för dig med Tina Turner "Simply the best".
I mitt undvikande börjar magen värka, är väl inget ovanligt i sig men "vad är väl en bal på slottet?"
Med instängda och några ventilerade ord går jag och klappar min misse och sänder en tanke om styrka, mod och helande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar