onsdag 13 juni 2012

En dag att fundera, vart tog alla vänner vägen?

Sitter här hemma framför datorn som vanligt på förmiddagarna. Gick upp tidigt idag då jag inte kunde sova, både pga värk och kissnödig som tusan.
   Jag tyckte jag hade fler vänner förr eller var det när jag var frisk? Min ibs diagnos togs bra tycker jag till slut även om det fanns dom som inte förstod alls och hade väl fler och umgås med då kanske när jag orkade. Men efter min endo diagnos börjar jag känna mig allt mer ensam och det är inte många som hör av sig längre.
  Inte så konstigt då jag inte heller vill höra av mig då det känns som man inte duger längre. Har ju alltid varit jag och min sambo som får höra av oss till andra för och hitta på något. Nu på helgerna så är det mest min syster jag umgås med men det är ju roligt någon vill "leka" med en i alla fall.
Man kanske växer isär och andra bildar familj och ska jag låta riktigt besviken så står jag här själv och dras med min endo. Mina nya kompisar från jobbet ger mig mycket, lika så min endo kompis nere i Kalmar. Min familj vill i alla fall umgås med en.
  Hade jag haft mer ork och mindre sjukdomar kanske jag också hade kunnat vara mer aktiv men jag saknar ändå och bara få ett sms...
Vet inte jag tror jag har tröttnat efter vägen.......Bara det att jag känner mig så otroligt ensam ibland :( Tur jag har min sambo men tänk och ha en väninna och kunna åka shoppa med eller något.
Jag som hade många killkompisar med, dom har inte tid längre heller. Vi hade så roligt när vi kunde sitta spela xbox i timmar och äta kebab :) Jag saknar mina vänners kramar....'
   Ja jag har både endometrios och ibs, jag kanske inte orkar lika mycket som förr men jag försöker i alla fall. Trodde de jag har ställt upp för förr skulle finnas för mig nu men det är väl inte så.
"Man ska inte vara så jäkla snäll" har jag hört några gånger nu.
     Ser så fram emot fredag och hoppas på vara i form då för "After work"., då får jag umgås med mina tjejer från jobbet i a f :)
Jag tänkte skicka ett sms eller två till vissa personer och säga "Jag saknar dig". Men vet inte vad som kom över mig eller så bestämde Bosse redan svaret.

Idag är en sådan dag...då jag känner mig riktigt ensam! 
Tänker så bra jag har ett arbete nu, för det ger så mycket och man orkar kämpa vidare. Och kanske faller de andra bitarna på plats av mina drömmar. Om inte annat så är Bosse snäll på det viset att han gärna vill hålla min hand.


 


 

2 kommentarer:

  1. Hej. Jag har också IBS sen 6 år tillbaka samt en nervsjukdom som heter IIH. Detta med att vara den som får höra av sig till folk om man vill hitta på något känner jag väl igen. Nu då jag har mindre ork och inte orkar höra av mig så träffar jag inte någon och får aldrig sms eller att någon ringer för att hör hur det är. Skulle kunna varit jag som skrev det dära inlägget. Ganska så skrämmande att vännerna förvinner då man inte mår så bra!
    Hälsningar från Maria

    SvaraRadera
  2. Hej Maria!
    Ursäkta det tog så lång tid innan jag svara. Har försökt orka jobba trots värk och katten min är inte så pigg heller.
    Visst är det tråkigt när det blir så! Och det känns jobbigt när man själv tror sig ha hjälpt många av sina närmaste med diverse och när en annan behöver vännerna så finns dom inte längre :( Får vara glad åt jobbar kompisarna när jag är på jobbet eller att de i a f messar en. Hoppas du också har några andra som hör av sig.
    kram

    SvaraRadera