måndag 6 oktober 2014

Oxynorm och oxycontin

Tänkte ta upp lite om smärtlindringen idag då jag själv försöker trappa ur medicinen helt även om jag har ont. Har stått på oxycontin sedan två månader tillbaka och oxynorm vid behov, jag har då inte tagit hela dosen varje dag, utan mer efter smärtan. Allt detta så klart i samråd med smärtäkaren på akademiska sjukhuset.
För det första så ogillar jag morfin/opiater för de ger en viss abstinens om ett tag och dels för att man får absolut inte framföra motorfordon påverkad av medicin, du döms då för drograttfylla. Jag som älskar och köra bil börjar sakna min lilla pärla som står där ute på gården, att ta sig en runda eller att kunna uträtta normala ärenden.
Det finns ännu en viktig anledning till varför jag vill trappa ut medicinen men det skriver jag om vid ett annat tillfälle.
Men så var det just det här med MEN, den förbaskade endosmärtan är inte att leka med. Har haft ont så gott som dagligen i flera veckor, vissa dagar sitter jag på golvet och hänger över soffan. Jag kan tappa humöret med eller bristen på förståelse ibland. För man blir inte bara frisk från endometrios och jag har en svår sådan. Till min tröst när jag är ensam om dagarna och sambon jobbar och bonusungarna är i skolan, får jag tröst av min hund Bobbi.
   

 Bobbi kom till oss för ca två veckor sedan nu, då min sambo köpte honom i present till mig. Han är lite olydig för att vara 2år gammal men väldigt snäll för det mesta. Han hugger dock efter "farfar" så fort han får syn på honom, så vi vet inte riktigt vad hunden har varit med om. Men han ger mig sällskap och ger barnen mycket glädje :) Bobbi har givetvis finskt uttal här hemma (Poppi) haha men han verkar lyssna till det.

För att återgå till medicinerna så hade jag först tänkt och skriva ett annat inlägg men kände det är bättre jag kör på det som är viktigast. Jag har slutat tvärt med opiater förr, innan jag visste hur de verkligen kan påverka kroppen. Jag kan säga som så här, att det var efter min första laparoskopi (titthål) som det kändes som att "nu behöver jag inga fler morfintabletter" och slutade tvärt. Följande dagarna bestod utav skakningar, sjukdomskänsla, oro, rastlöshet och allmänt dåligt mående. Vid nästa op fick jag morfinplåster för att trappa ut och det gick mycket bättre. Så lite erfarenhet har man av abstinens och ja jag har inte tagit mer än 1st 5mg oxycontin igår kväll och dessförinnan var det på förnatten. Tagit alvedon istället och nej det hjälper knappast. Just nu är det bara skönt och sitta skriva för fingrarna blir rastlösa.
Jag kan tillägga att jag slutade röka för 3 veckor sedan, efter ha varit rökare i 17 år! Det går bra men abstinensen efter cigaretter kommer också, men jag påminner mig själv om varför jag skulle sluta. Så både rök och morfin samtidigt, det känns i kroppen. Men förhoppningsvis kan jag ta mig ut med bilen den här veckan på en intervju bla och så är det seans med Terry Evans i Norrtälje som har varit planerad sen mars. Av någon anledning så blir jag osäker på mig själv också även fast körningen borde sitta i ryggmärgen men det är väl något som fortfarande sitter i sen körskolan för många år sedan att inte överskatta sig själv. Så det går nog bra när jag väl blir körklar igen. Så ja för mig är det viktigt att själv kunna uträtta saker, även om sambon har mer än ställt upp.
Jag ska i alla fall ha tät kontakt med smärtcentrum i Uppsala just för mina mediciner men det är inte dom som säger jag ska sluta, utan det är jag själv som försöker va utan om det går.
Jag har till och med sagt upp mig från jobbet i Uppsala, inte för att det var en suprice direkt sedan jag flyttade hit men jag har gjort mitt där och det stället var från början var en dröm och jag kommer alltid ta med mig det mina brukare delade med sig av och mina bästa kollegor. Detta är något jag skriver med en tår i ögat, men ni vet Onnelas stjärnor vilka ni är och jag kommer sakna er, även om jag kommer komma hälsa på. Jag var otroligt stolt när portarna slog upp den vinterdagen i februari 2012 och vi skapade en grund tillsammans som kommer bära med mig minnen resten av livet.
Men nu börjar en ny stor era i mitt och sambons liv, vilket vi ser fram emot med att tillbringa resten av våra liv tillsammans. Gifta oss ska vi göra till sommaren <3
Jag ligger under täcket med värk och Poppi ligger bredvid. Ungarna kommer hem från skolan strax innan tre och till kvällen blir det köttfärsås, sedan en av grabbarna har önskat sig det :)
Ha det gott och nytt inlägg kommer framöver efter ork!

Kramar

1 kommentar:

  1. Hej!
    Kan du kontakta mig på min mail har ett par frågor till dig
    hoppet86@hotmail.com

    mvh

    SvaraRadera